Inom intensiwården transporteras ofta svårt sjuka patienter för diagnostik eller behandling. En transport av en sjuk patient innebär alltid en risk för att olika komplikationerkan uppstå. För att främja patientsäkerheten är målet att inte utsätta patienten för risker vilka kanforebyggas bl.a. genom att risker blir kända, analyseras och åtgärdas.  Grunden för säkerhetsarbete är god kännedom om verksamhetens risker.Syftet med studien är att ta reda på vad intensiwårdssjuksköterskor uppfattar som risker vid patienttransporter,samt vad de har for önskemål fÌir optimal patienttransport ur ett patientsäkerhetsperspektiv. En enkät arbetades fram och delades ut på två intensiwårdsavdelningar.

Anestesisjuksköterskan kan arbeta över flera områden där arbete vid en anestesiklinik är det vanligaste. I arbetet på en anestesiklinik ingår även uppgiften att medverka vid patienttransporter mellan sjukhus, interhospitala transporter. Tidigare studier har visat att många specialistsjuksköterskor är oroliga och bekymrade över dessa uppdrag. De upplevde otrygghet, osäkerhet och brist på tydliga riktlinjer. Ansvaret är stort och ibland är det långt mellan sjukhusen.

Ökande behov av vård i dagens samhälle kräver ett väl utvecklat transportsystem för eneffektiv vård. För att en god vård räcker det inte bara utveckla vår hälsovård, utan det måsteockså utveckla transportsystem och materialflöde inom sjukhuset. Undersökningsobjektet avdenna studie är transportsystem i Södersjukhuset, där i nuläget all transport sker ikorridorerna via förarstyrda truckar.Korridorer är de mest besökta rummen i sjukhusen. Det är således viktigt att se till att ha entrygg och trivsam miljö i korridorerna. Därför krävs det tillsyn till en hel del normer ochbestämmelser som framförallt boverket ställer på dessa byggnader.I detta arbete har kulvertarna (korridorerna) på Södersjukhuset undersökts.

SAMMANFATTNINGAmbulanssjukvårdens utveckling gällande medicinsk teknik och medicinsk kompetens har skapat möjlighet för ambulanssjuksköterskan att kunna vårda patienterna på en mycket avancerad nivå. Samtidigt har möjlighet skapats att triagera, prioritera och styra patienterna mot rätt vårdinstans till skillnad från tidigare då alla ambulansuppdrag resulterade i ett besök på en akutmottagning. Detta är en möjlighet som hanteras olika beroende på var i Sverige ambulanssjuksköterskan arbetar.Syftet med studien var att belysa vård på plats i samband med ambulansuppdrag inom ett specifikt sjukvårdsområde.Studien utgick från en kvantitativ ansats och var en journalstudie där ambulansjournaler granskades.Resultatet visar att det finns månadsfluktuationer över ett helårsperspektiv men att dessa är små och svårtolkade. Störst skillnad är det mellan november, 15,3 procent (n=489) och maj 11,6 procent (n=386). När dygnsfördelningen av eftersökta uppdrag analyserades framkom det att natten (22.00?05.00) är den tid då de flesta uppdragen relativt sett resulterar i att patienten inte transporteras vidare med ambulans.

Ambulanssjukvården i Sverige har utvecklats medicinskt och tekniskt från patienttransport till prehospital, avancerad sjukvårdsverksamhet som en del i vårdkedjan. Prehospital vård har tidsmässigt blivit längre med ökande avstånd till sjukhus, vilket ställer högre krav på ambulanspersonalens tekniska-, omvårdnadsmässiga och medicinska kompetens utöver krav på trafiksäkerhet och komfort för patienter och ambulanspersonal. Syftet med detta arbete var att beskriva ambulanssjuksköterskors upplevelser av omvårdnad under långa ambulanstransporter. Sju legitimerade sjuksköterskor med utbildning inom akutvård intervjuades med kvalitativ halvstrukturerad metod på två ambulansstationer knutna till vårdcentral i Norrbottens län. Den utskrivna texten analyserades med kvalitativ innehållsanalys.